FAMILJEFAMN

Föreställ dig att du har haft en lång dag. Du är helt slut. Precis när du satt dig i soffan med en kopp kaffe i handen då ringer chefen.

"Du sa att du skulle skicka rapporten idag men det har du inte gjort. Gå och gör det nu!"

Du svarar: "Jag vet men jag har har fått gjort massor idag på ett annat projekt där jag låg efter, det har varit en riktigt lång dag för mig, jag behöver lite mer tid." (Du låter verkligen trött på rösten.)

Chefen svarar dig, "Jag behöver den nu! Du lyssnar aldrig på vad jag säger!"
------

Hur skulle detta landa hos dig? Jag vet att jag skulle bli irriterad, skulle inte känna mig respekterad, värdefull eller lyssnad på utan snarare osedd och ouppskattad. Och jag skulle verkligen inte vara sugen på att starta igång datorn och arbeta klart.

Föreställ dig nu om din chef istället sagt: "Hej, du jag vet att det varit en lång dag idag. Du nämnde att du skulle skicka ut rapporten, har du möjlighet att göra det nu?”

När du berättar att du precis satt dig med en kopp...

"Det var inte jag som pajade tornet! Det föll bara!" 

De flesta vuxna som har barn omkring sig har upplevt detta, att barn inte vill kännas vid utan istället ljuger. 

Här behöver vi ta bort känslan av skuld och skam och försöka nå fram till vårt barn. Vi börjar med att bekräfta känslan.

"Ok, men OM någon välte och pajade tornet som lillebror byggt upp, då skulle jag förstå. Att ha en lillebror är jobbigt ibland. Att behöva dela med sig av saker är ofta jobbigt.

OM det vältes, skulle jag bli upprörd men jag skulle först av allt erbjuda en kram och jag skulle försöka förstå vad som hade hänt och försöka hjälpa till.

Om du vill ha en kram, så skulle jag verkligen tycka om att få ge dig en. "

"Japp jag har gjort all läxa"

Även i detta exempel behöver vi ta bort känslan av skuld och skam och försöka nå fram och knyta an till vårt barn. Börja med att bekräfta känslan.

"hmm... Ok Jag fick ett mail från din lärare som sa att det mesta av inlämningen saknades. Lyssna: Du kommer inte ...

Att föräldraskap är något som ska ”komma till oss naturligt” är en myt

Det finns en myt, en föreställning om att föräldraskapet är något som skall komma till oss naturligt när vi får barn. Något vi ska kunna och då borde vi också klara av att hantera de utmaningar som uppstår.

Vi känner oss misslyckade som föräldrar när barnen inte lyssnar eller sätter sig på tvären. Men lika ofta kommer känslan när barnen är ledsna, saknar kompisar eller kanske har svårt i skolan. Med detta kommer känslan av skuld och ibland till och med skam.

Att ta in detta och verkligen ta det till sig är avgörande. Både för det egna måendet men också och framförallt för våra barn och deras utveckling. En förälder växer ur medvetenhet. Föräldraskap är en resa som bjuder på en brant inlärningskurva. Och vi behöver lära oss varje barn, ett och ett.

Från instinkt till intuition

Genom att släppa känslan och kravet på att vi skall kunna, veta och klara av allt och istället ha modet att slappna av, vara nyfikna och ...

När barnen opponerar sig

Hur gör vi då? Hur undviker vi att skapa lydiga "ja-sägare"? Hur kan vi stödja och möjliggöra för våra barn och ungdomar att stå upp för sig själva och det som är viktigt för dem?

Vi behöver inse att vi inte kan kräva lydnad och regelefterlevnad när barnen är små/unga och sen förvänta oss att de skall stå upp för sig själva och det som är rätt senare i livet, i tuffa och avgörande situationer. 

Det är hemma de lär sig hur världen fungerar och vad som är tryggt.
Är det okej att opponera sig? Att göra sin åsikt hörd? 

Om jag gör det som någon annan vill nu, kan jag då ändå tycka annorlunda och behålla min egen åsikt?

Jag vet att föräldrar vill att barn skall växa upp, bli ungdomar sen vuxna som står upp för sig själva, för andra och för det som är rätt, även när det är svårt. Kanske särskilt viktigt att känna sig trygg och ha mod att stå upp mot någon med mer makt. Om vi vill ge dem den tryggheten då måste vi möjliggöra det här och nu.

Ett konkret vardagl...

Hur stärker man sitt barns självkänsla?

Del 3 om tonår

Grejen med självkänsla är att det handlar om "själv-känsla" - egna känslor och hur trygg man är med dem. Vi kan inte ”ge” barnet självkänsla, men vi kan försöka att inte förhindra framväxten av den naturliga självkänslan.

Självkänsla hänger ihop med vem vi är och hur vi förhåller oss till det. Vår självkänsla är nästan helt och hållet ett resultat av våra föräldrars ledarskap. Om våra föräldrar intresserar sig för vad vi tycker, tänker och känner, om de är nyfikna på hur vi reagerar och varför vi gör som vi gör, då lär vi oss mycket om oss själva och när vi blir vuxna har vi en realistisk och hyggligt nyanserad självkänsla. Våra föräldrars egen självkänsla, deras värderingar och perspektiv påverkar naturligtvis också hur vi känslomässigt relaterar till oss själva.

Jag tänker att om man har svag självkänsla då är man ofta vilsen bland andras tyckanden och värderingar. Genom att ge barnen möjlighet att delta, testa och tycka h...

Tonårsperioden - en framtidsresa 
Del 1 om tonåringar

När jag tänker på begreppet tonår är det två saker som kommer upp, det är en jobbig period för föräldrar och det är en jobbig period för tonåringar. 

Samtidigt vet vi hur viktigt det är att inte sätta etiketter på barn. Inte säga att de är si eller så. När vi gör det, så styr vi också omedvetet dit. Vi söker bekräftelse på att vi har rätt, ”kolla där, nu ligger hennes kläder på golvet igen” – hon är en riktig slarver.” Eller… ”han är så kräsen med maten”. Hon är lat, han är högljudd, hon är blyg, osv.

Det händer mycket under tonåren, ofta ny klass, ny skola, nya vänner kanske träffar de sin första kärlek. Puberteten är ett faktum med hormoner och känslor, tandställning, finnar, bröst, mens och skäggstubb. Många steg från barn till vuxenliv, en utmanande tid, även för oss föräldrar.  

Den syn på ”tonåren” som vi ofta har försvårar ännu mer om än omedvetet. Genom att vi, som jag upplever det, definierar denna tidsperiod som just jo...