När vi "tappar det" och höjer rösten...

Att tappa tålamodet, höja rösten och ryta ifrån.

Ofta fastnar vi i frågan:

"Hur ska jag göra för att inte höja rösten när mitt barn/tonåring________?
Exempelvis: 
Vägrar borsta tänderna, gå och lägga sig trots att klockan är mycket och istället stimmar runt.
Väljer att spela spel halva natten istället för att göra läxorna hen lovat.

Eller vad som händer när ditt tålamod tar slut. Detta är en vanlig fråga och fundering när jag coachar föräldrar och vuxna i en familj. Istället för att fundera på "Hur skall jag göra för att inte höja rösten när mitt barn/tonåring _______?" Bör vi fråga oss själva "Stigen som ledde hit, till denna plats där jag höjer rösten till mitt barn för att hen vägrade gå och lägga sig - var började den?" 

 

När vi pratar om barns "problematiska/inte så hjälpsamma beteende", då brukar jag säga att vi ska försöka titta "under ytan"...se känslan och behovet bakom beteendet. Vi behöver göra samma sak för oss ​​själva.

Frågan vi bör ställa oss är: "Vad behöver jag för att inte hamna här och bli reaktiv?"

När vi stannar upp och funderar kan vi ofta se vad vi saknar. Sovit dåligt och slarvat med återhämtningen? Hoppat över träningen senaste tiden - inte fått till några promenader med frisk luft - mycket annat har prioriterats före. Eller så har vi kanske arbetat hemma och inte umgåtts med och träffat vänner och kollegor lika mycket?

Kanske känner vi det direkt när vi tappar tålamodet? Kanske säger någon försiktigt till oss att vi verkar stressade och lite irriterade? Att vi verkar ha ovanligt kort stubin? 💣 Eller så kommer den där känslan krypandes på kvällen när vi skall sova och vi känner att "nä nu har jag inte varit den föräldern jag vill vara." 

Istället för att försöka lägga band på oss själva bör vi fråga "Vad behöver jag för att inte hamna här igen, för att vara den förälder jag vill vara?" Vad är motgiftet till de starka känslorna? Hur skapar vi balans? (Läs gärna mitt inlägg kring känslor och motgift här.)

 

KOM IHÅG:

- Alla människor tappar tålamodet - vi är inte ute efter att bli perfekta - vi vill må och fungera väl som föräldrar/vuxna och bygga relation med våra barn. 

- Stanna upp och fundera kring var "stigen" till ditt reaktiva beteende börjar. Vad är ditt motgift?

- Reparera - om och när du ändå tappar tålamodet så reparera - alltid. Du kan läsa mer om hur i detta inlägg.

- Prioritera det du behöver för att bli och vara den förälder du vill vara. 

Och kom ihåg - vi gör alla så gott vi kan med de resurser vi har tillgängliga för oss i varje ögonblick.

 

Skriv och kommentera gärna här, om du funderar, var börjar din stig, vad behöver du?