Hur hanterar jag syskon som bråkar?

 

Att hantera syskonbråk

Olika varianter av detta utgör den vanligaste frågan när jag samtalar med föräldrar. Frustration när ett barn slår eller bråkar med ett syskon.

Om syskonbråk är vanligt i din familj så har jag skrivit ett inlägg om några saker som kan vara hjälpsamma att förstå.

Barns reaktioner är alltid meningsfulla

Vi kan börja med att: Barns reaktioner är alltid meningsfulla, det är vår uppgift som vuxna att försöka förstå. På föreläsningen i samarbete med HD-Sydsvenskan i november så sa jag. Om du bara skall minnas en sak efter denna föreläsning så är det, att som förälder behöver du Se, lyssna på och ta barnen på allvar. Det gäller även och kanske framförallt när de reagerar och agerar på ett sätt som du spontant inte tycker om eller som gör dig upprörd. Då är det extra viktigt att du faktiskt stannar upp och försöker förstå vad som händer.

Du behöver lugnt bekräfta känslan, för den är äkta.

Tänk på att det barn som slår försöker förmedla något till dig, ditt barns känslor är inte fel, ditt barn behöver din hjälp. Att bekräfta en känsla kan låta såhär: "Jag ser att du blir väldigt upprörd nu. Det är jobbigt med så stora känslor, det förstår jag." Eller liknande som känns naturligt för dig. Du visar att du ser och tar hens känslor på allvar.

Barn kan behöva hjälp att sätta ord på känslorna. Beroende på vilken ålder barnet är i behöver det stöttning på olika sätt, men det grundläggande handlar det om samma sak. Barnet behöver hjälp att faktiskt förstå och förklara vad vi känner, bli sedda i det vi upplever, för det är sant.

Barn är olika verbala men det är viktigt att de får stöd. Det är hjälpsamt att lära sig sätta ord på känslor. Inte bara för omgivningen utan också för oss själva, detta gäller även oss vuxna. Ofta kan vi inte berätta hur vi känner i stunden, men när du finns där, visar att du ser då behöver barnet inte bära hela känslan själv. När det sen lugnat ner sig kan du prova prata om det.

Barn vill samarbeta

Barn vill samarbeta. Så när barnet får skäll när det känner starka känslor och exempelvis slår ett syskon, då pratar ni inte samma språk. Barnet kan inget annat språk utan kommer upprepa samma försök igen fast kanske ännu mer, högre och ännu kraftfullare, för känslorna är äkta. 

Självklart kan du säga ”Jag vill inte att du slår lillebror.” Men lägg till och visa att du är genuint intresserad: ”Berätta för mig vad det är som händer”

Det är viktigt att barnet får veta att du som förälder känner hur hen har det. Det är när de blir korrigerade som de får intrycket av att deras känslor är ”fel”, det är då det blir en ond cirkel. Det blir en kedjereaktion som ofta leda till större problem och mer konflikter.

Genom att vara lyhörd och försöka förstå så kan vi som föräldrar bekräfta känslorna och stoppa den onda cirkeln. Vi kan hjälpa barnet att inte hamna i de situationerna. Jag tänker att du som potttränat ett barn, övat på att vara utan blöja, vet att det handlar mycket om att vara ”med” att vara vaksam och att förekomma. Med lite träning så lär sig barnet själv, känna in, reglera och lösa. Så tänk dig samma upplägg här: 

När du ser att en konflikt är nära förestående, säg ”Vad vill du?”, och hjälp barnet att få det utan att han blir våldsam. Det är frustrationen över att inte behärska detta som leder till aggression. Barn be­höver lära känna sina gränser och vi kan lära dem att hålla koll på exempelvis leksaker utan att slåss.

Hur går dina tankar? Kommentera gärna!