Från belöning och villkorande till en stärkt relation

Barn vill samarbeta, vill vara med - vara en del av gemenskapen.

Att få hjälpa till är inte bara lärorikt, att TA ansvar och att faktiskt också FÅ TA ansvar är en viktig del av vår utveckling. Det bygger oss som individer.

Vi vuxna har ibland en uppfattning om att vi behöver införa en belöning/bestraffning för att barnen ska vilja hjälpa till, i form av veckopeng eller något annat som ska motivera till lärande. Men ofta innebär detta att vi istället sätter en naturlig och relationsskapande funktion ”ur spel”.

Vi människor växer med ansvar, när någon ser vår potential.

Vi kan inte allt från början, men lärandet är naturligt, så när vi vuxna tar oss tid och istället för att ”bara” instruera, istället frågar och utforskar tillsammans med barnen då händer det ”grejer”.

Istället för: ”Nu skall du ta fram tallrikar”
Fråga: ”Vad behöver vi mer på bordet om vi skall äta?”

Samma upplägg när våra barn blir större, hjälps åt i början, t.ex vad kan symbolerna på kläder och tvättmaskin betyda? Vad behöver man tänka på? Vi vill ju att våra barn ska fundera, lyckas och lära sig.

När barn får hitta sina egna svar och lösningar då skapas också en inre motivation.

Många föräldrar tycker att de stora barnen/tonåringarna, inte ”hjälper till” tillräckligt.

Då kan det vara läge för en omstart. Prata öppet om vad ni kan göra tillsammans. Inte sällan har vi, som jag skrev tidigare, satt den naturliga ”delaktigheten” ur spel.

Av allt som behöver fixas hemma, vad kan var och en ta ansvar för? Här är det ofta hjälpsamt att använda JAG-språk.

Säg: ”Jag skulle vilja...”  

Istället för: ”Du måste...”

Det är helt enkelt trevligare och det öppnar upp på ett helt annat sätt. Vi får inte glömma att vår roll är att hjälpa våra barn växa. Vi ska inte vinna. Vi ska bygga för framtiden.

Nedan ser du några exempel på uppgifter som barn i olika åldrar kan vara med och göra och ta ansvar för. 

Hur går dina tankar kring detta?