FAMILJEFAMN

Våra barn behöver vårt ledarskap. 

Du vet, de dränerande och tröttande situationerna, när vi har samma konflikt igen och igen? Kanske har du fått tips och råd om hur du ska lösa och hantera dem, men det är inte alltid så lätt.

Ofta blir det tydligare när vi kan se det framför oss. Så kan det vara för mig, ord kan bli platta, men när jag kan föreställa mig och känna in då är det lättare att förstå. Tänkte därför skriva några olika scenarier, du får gärna berätta om detta exempel är hjälpsamt och om det är något du känner igen dig i och kan relatera till.

Föreställ dig att du sitter i ett flygplan som passagerare.

Ni flyger genom ett stort oväder och det är enorm turbulens. Du och de andra passagerarna är rädda och ni...

Att hantera syskonbråk

Olika varianter av detta utgör den vanligaste frågan när jag samtalar med föräldrar. Frustration när ett barn slår eller bråkar med ett syskon.

Om syskonbråk är vanligt i din familj så har jag skrivit ett inlägg om några saker som kan vara hjälpsamma att förstå.

Barns reaktioner är alltid meningsfulla

Vi kan börja med att: Barns reaktioner är alltid meningsfulla, det är vår uppgift som vuxna att försöka förstå. På föreläsningen i samarbete med HD-Sydsvenskan i november så sa jag. Om du bara skall minnas en sak efter denna föreläsning så är det, att som förälder behöver du Se, lyssna på och ta barnen på allvar. Det gäller även och kanske framförallt när de reagerar och agerar på ett sätt som du spontant inte...

Hur närvarande är du i ditt eget liv? 

Att vara närvarande, att känna in och reflektera är något många av oss gör alltför sällan. Vardagen rusar förbi och vi är ofta så upptagna av att göra och fixa att vi nästan missar livet.

Jag vill ge ett exempel, där jag stannade upp och hejdade min annars automatiska reaktion. 

Min yngste son var ovanligt tyst en lång stund. Jag förstod att han var upptagen, sannolikt med något han inte ville att jag skulle upptäcka. När jag ropade kom han glatt springande. När jag såg hans utsträckta händer var min första tanke: Åh nej! 

Jag skulle precis börja... "Vad har du gjort, hur tänkte du, var satt du, har det blivit fläckar....osv."

Men så hejdade jag mig. Satte mig ner på huk, såg de lyckliga små ögonen och hörde honom glatt...

Borde njuta mer av livet? Borde vara lyckligare? 

Har du kommit på dig själv efter en hektisk dag att du inte stannat upp och njutit en endaste minut?  Du är trött, känslan och tankarna kommer, du borde njuta mer av det du har. Livet är ju här och nu. 

Du har kanske planerat in träning efter jobbet, men redan innanför dörren börjar du med annat, sätter skorna i ordning, börjar plocka ur tvättmaskinen och sen rullar det på, du går på autopilot och träningen glöms bort.  

Att leva på autopilot, att vara så fokuserad på görandet att vi tappar bort att vara, blir allt vanligare. Alltfler jag möter har en önskan om att kunna stanna upp och njuta. Eller inte ens det, bara stanna upp och vara - ta aktivt del av stunden som är. 

Det handlar inte bara om att vara närvarande på möten, middagar...